Sverige är granskat av många oberoende organisationer, stora institutioner som är av intresse eftersom dessa har inget att vinna i val och är därför mer objektiva. Inhemska institutioner, som SCB, är säkerligen också objektiva. Dock så tror jag att mindre institutioner är mindre säkra eftersom det är svårt att kolla av varandra så att objektivitet uppehålls. Därför tänker jag lista upp några som utvärderar Sverige och vilka det är. Jag tror att det är en bra sak att veta vilka man ska kolla efter då jag tycker dessa är av mer tyngd än inhemska. Jag tänker referera till Wikipedia eftersom de har ett enkelt språk och en bra sammanfattning. Enligt egen erfarenhet så stämmer dessa riktigt bra, och skulle något inte stämma så var god o säg till.
IMF(International money foundation). Detta är alltså den internationella valuta kommissionen. Det är en organisation som vill främja länders ekonomiska utveckling genom granska länder och erbjuda expertis. De har också ett samarbete med FN.
OECD(Organisation for Economic Co-operation and Development). På svenska innebär detta "Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling". Deras intresse ligger i samarbete mellan i-länder och genom att titta på vilka länder som går bäst lära sig utav det.
McKinsey & Company. Detta är världens största management konsult bolag och rankas som världens bästa. Deras största inriktning är stora företag och organisationer. De gör också ekonomiska utvärderingar av länder.
Standard and Poor. Detta är mest känt som en av världes största ekonomiska index. De gör många analyser av aktiemarknader och företag, men det sträcker sig längre. De gör också utvärderingar av länder där de bland annat sätter ut ett kredit betyg.
tisdag 8 april 2008
Sverige är sjuk, länge leve Sverige
Det debatteras hårt om hur alliansen ändringar slår mot de sjuka och svaga. När ekonomin går bättre så talas det om att det är därför för att alliansen tvingar de sjuka att jobba istället. Jag ska granska om hur sant detta kan vara.
Först så skulle det löna sig att titta lite på historien, och lära oss utav det. 1999 skrev den då sittande vice riksbankschefen Villy Bergström ett anförande för högskolan i Visby. Här så talar han om den äldre modellen av socialförsäkringen. 1970-talet och in på 1980-talet så kunde man stanna hemma i en vecka utan någon nedsättning av inkomsten, genom bara att ringa och sjukanmäla sig. Antalet sjukdagar steg från 10 dagar per person 1955 till 25 dagar 1980. 1988 så var fem procent av arbetskraften frånvarande på grund av sjukdom någon del av arbetsveckan. Denna innebar att företagen var tvungna att hyra in 100 000 personer varje vecka för att fylla de tomma platserna. Ekonomin tog förstås stryk och de som fick betala var förstås sjukhus, skolor och omsorg. Med denna siffra så var vi ett av världens sjukaste land.
Samtidigt så visade många andra indikatorer att vi var ett av världens friskaste länder. Villy pratar om hur vi hade en väldigt hög medellivslängd samt att barnadödligheten var mycket låg.
Dock så är detta inte passé. 2006 skrev Kjell Albin Abrahamson en utgåva, "Insikter från utsidan", där han bland annat hur att sjukskriva sig har blivit en mänsklig rättighet i Sverige och att det var tabu att prata om det. Vi var dubbelt så sjuka som Finland, och saker såg inte ljusa ut.
Kjell Albin Abrahamsson är ett tungt namn i sig, men 2005 så stack den dåvarande generaldirektör Curt Malmborg för försäkringskassans ut hakan. Här nämner han också att Sverige är världens sjukaste och friskaste land samtidigt. Han pratar om att personer identifierar sig som sjuka, trots att de inte är det, och att systemet måste bli tuffare. Han nämner också att sjukpenning inte är rätt väg att gå eftersom de flesta fortfarande har arbetsförmåga. Han menar att en människa mår bättre av att arbeta lite istället än att bara sitta hemma.
Det verkar också ge resultat av marginellt sänkt ersättning av sjuk pengen. Jag säger marginellt eftersom Sverige fortfarande har världens generösaste välfärdssystem. Dagens Industri rapporterar att både sjukfrånvaron och arbetslösheten minskar samtidigt vilket inte har hänt på över 20 år.
Som en sista notering så vill jag än en gång refera till en artikel från Dagen Industri att kortare arbetstid inte ger bättre hälsa. Detta på grund av att social kontakt ger bättre hälsa samt att man aktiverar sig på en annat sätt om man arbetar.
Först så skulle det löna sig att titta lite på historien, och lära oss utav det. 1999 skrev den då sittande vice riksbankschefen Villy Bergström ett anförande för högskolan i Visby. Här så talar han om den äldre modellen av socialförsäkringen. 1970-talet och in på 1980-talet så kunde man stanna hemma i en vecka utan någon nedsättning av inkomsten, genom bara att ringa och sjukanmäla sig. Antalet sjukdagar steg från 10 dagar per person 1955 till 25 dagar 1980. 1988 så var fem procent av arbetskraften frånvarande på grund av sjukdom någon del av arbetsveckan. Denna innebar att företagen var tvungna att hyra in 100 000 personer varje vecka för att fylla de tomma platserna. Ekonomin tog förstås stryk och de som fick betala var förstås sjukhus, skolor och omsorg. Med denna siffra så var vi ett av världens sjukaste land.
Samtidigt så visade många andra indikatorer att vi var ett av världens friskaste länder. Villy pratar om hur vi hade en väldigt hög medellivslängd samt att barnadödligheten var mycket låg.
Dock så är detta inte passé. 2006 skrev Kjell Albin Abrahamson en utgåva, "Insikter från utsidan", där han bland annat hur att sjukskriva sig har blivit en mänsklig rättighet i Sverige och att det var tabu att prata om det. Vi var dubbelt så sjuka som Finland, och saker såg inte ljusa ut.
Kjell Albin Abrahamsson är ett tungt namn i sig, men 2005 så stack den dåvarande generaldirektör Curt Malmborg för försäkringskassans ut hakan. Här nämner han också att Sverige är världens sjukaste och friskaste land samtidigt. Han pratar om att personer identifierar sig som sjuka, trots att de inte är det, och att systemet måste bli tuffare. Han nämner också att sjukpenning inte är rätt väg att gå eftersom de flesta fortfarande har arbetsförmåga. Han menar att en människa mår bättre av att arbeta lite istället än att bara sitta hemma.
Det verkar också ge resultat av marginellt sänkt ersättning av sjuk pengen. Jag säger marginellt eftersom Sverige fortfarande har världens generösaste välfärdssystem. Dagens Industri rapporterar att både sjukfrånvaron och arbetslösheten minskar samtidigt vilket inte har hänt på över 20 år.
Som en sista notering så vill jag än en gång refera till en artikel från Dagen Industri att kortare arbetstid inte ger bättre hälsa. Detta på grund av att social kontakt ger bättre hälsa samt att man aktiverar sig på en annat sätt om man arbetar.
De moderna socialtistiska länderna och en kort återblick
Som titeln hänvisar till så ska jag skriva om några länder som har haft det som mål att ha ett rättvist samhälle, enligt socialistiska mått. Vi ska börja med att titta tillbaka i tiden på de länder som inte längre finns.
Jugoslavien: Jag börjar med Jugoslavien eftersom de har fått mycket uppmärksamhet, av vad jag kan tolka. De används ofta i debatter som ett land som hade en fungerade kommunism. Detta är förstås passande, att använda ett lyckat exempel som inte finns längre. Vi ska dock titta lite närmare om det verkligen var lyckat. All information nedanför är taget ifrån online versionen av Nationalencyklopedin(www.ne.se) som alltså är ett allmänt uppslagsverk på vetenskaplig grund.
Året var 1943, den 20 december, Socialistiska förbundsrepubliken tar makten. Direkt börjar partiet att nationalisera företagen och stora jordegendomar beslagtogs. Denna kollektivjordbruk övergavs dock 1953 och återfördes i privat ägo. De försökte få det att fungera i tio år dock. Vad gäller nationaliseringen av företagen så innebar det bland annat att de anställda ägde företagen, samma idé som vänster partiet idag har. Valet av ledning kontrollerades dock fortfarande av kommunistpartiet.
För att gå vidare så brukar det nämnas att denna kommunistiska parti överlevde själv utan hjälp, speciellt från USA. Detta är fel, då statsledaren Tito fick hjälp av USA 1948 att behålla sin makt efter att den Kommunistiska Informationsbyrån (Kominform) begärde hans avgång.
Vidare så var det inte så lyckligt i Jugoslavien, som många visst vill säga. Det var flera uppror i Jugoslavien. De kraftigaste var i den så kallade "Kroatiska våren" 1971 och upprorsförsöken i kosovo under 80-talet. Kroaterna var missnöjda med resultaten av de ekonomiska reformerna, omfattande utrensningar i partiet som inte hade samma åsikt, massavskedanden och arresteringar. Med samma medel så stoppades upproren. Efteråt tillät Tito företagen att behålla en del av hårdvalutan, de blev ironiskt nog mer kapitalistiska, igen. 1989, Tito har varit död i nio år, och den ekonomiska sammanbrottet ett faktum. Krig bröt ut och mars 1992 var självständigheten ett faktum, folket hade tagit tillbaka makten.
Jag ska nu bara snabbt nämna andra länder som har det illa, där det alltid började med stora ord om rättvisa och solidaritet. Det blir för mycket om jag ska gå igenom alla länder, så hänvisar till NE eller den allmänna median. Om någon inte kan hitta något negativt, skriva gärna en kommentar så ska jag titta på det.
Andra länder där liknande scenario utbröt är Tjeckoslovakien och Sovjet, med skillnaden att i Sovjet så utbröt aldrig något krig.
Länder där liknande händer idag: Venezuela, Nord Korea, Zimbabwe
Länder som har det väldigt socialistiskt men som det inte går bra för: Ryssland, Mexico
Länder som har det fortfarande men det blir bättre, d.v.s de blir mer kapitalistiska: Kina, Vietnam
Länder som nyligen har infört kommunism: Cypern
Jugoslavien: Jag börjar med Jugoslavien eftersom de har fått mycket uppmärksamhet, av vad jag kan tolka. De används ofta i debatter som ett land som hade en fungerade kommunism. Detta är förstås passande, att använda ett lyckat exempel som inte finns längre. Vi ska dock titta lite närmare om det verkligen var lyckat. All information nedanför är taget ifrån online versionen av Nationalencyklopedin(www.ne.se) som alltså är ett allmänt uppslagsverk på vetenskaplig grund.
Året var 1943, den 20 december, Socialistiska förbundsrepubliken tar makten. Direkt börjar partiet att nationalisera företagen och stora jordegendomar beslagtogs. Denna kollektivjordbruk övergavs dock 1953 och återfördes i privat ägo. De försökte få det att fungera i tio år dock. Vad gäller nationaliseringen av företagen så innebar det bland annat att de anställda ägde företagen, samma idé som vänster partiet idag har. Valet av ledning kontrollerades dock fortfarande av kommunistpartiet.
För att gå vidare så brukar det nämnas att denna kommunistiska parti överlevde själv utan hjälp, speciellt från USA. Detta är fel, då statsledaren Tito fick hjälp av USA 1948 att behålla sin makt efter att den Kommunistiska Informationsbyrån (Kominform) begärde hans avgång.
Vidare så var det inte så lyckligt i Jugoslavien, som många visst vill säga. Det var flera uppror i Jugoslavien. De kraftigaste var i den så kallade "Kroatiska våren" 1971 och upprorsförsöken i kosovo under 80-talet. Kroaterna var missnöjda med resultaten av de ekonomiska reformerna, omfattande utrensningar i partiet som inte hade samma åsikt, massavskedanden och arresteringar. Med samma medel så stoppades upproren. Efteråt tillät Tito företagen att behålla en del av hårdvalutan, de blev ironiskt nog mer kapitalistiska, igen. 1989, Tito har varit död i nio år, och den ekonomiska sammanbrottet ett faktum. Krig bröt ut och mars 1992 var självständigheten ett faktum, folket hade tagit tillbaka makten.
Jag ska nu bara snabbt nämna andra länder som har det illa, där det alltid började med stora ord om rättvisa och solidaritet. Det blir för mycket om jag ska gå igenom alla länder, så hänvisar till NE eller den allmänna median. Om någon inte kan hitta något negativt, skriva gärna en kommentar så ska jag titta på det.
Andra länder där liknande scenario utbröt är Tjeckoslovakien och Sovjet, med skillnaden att i Sovjet så utbröt aldrig något krig.
Länder där liknande händer idag: Venezuela, Nord Korea, Zimbabwe
Länder som har det väldigt socialistiskt men som det inte går bra för: Ryssland, Mexico
Länder som har det fortfarande men det blir bättre, d.v.s de blir mer kapitalistiska: Kina, Vietnam
Länder som nyligen har infört kommunism: Cypern
Hur bra var det under socialistisk regim?
Valet 2006, så var Sverige mitt under en högkonjuktur. Det gick bra globalt sett, världsekonomin har sällan varit så stark. Ändå så röstades de styrande bort och det blev ett maktskifte. Varför var inte folket nöjd med läget i Sverige? Jag tänker ta en blick tillbaka och försöka strukturera upp vad som inte var bra i Sverige efter tolv år med socialistiskt styre.
Financial times rapporterar den 15 juni 2006 att arbetslösheten är alarmerande hög. Man hänvisar till forskningar från Mc Kinsey som pekar på att arbetslösheten är 15%. Samtidigt pekade Regeringen att arbetslösheten var 5%. Detta tror jag var en av anledningarna till att en ny regering röstades in. Folket kände nog av att det var en mycket hög arbetslöshet, även om annat sades. Arbeten är en viktig förutsättning för en god ekonomi och även en god hälsa. Det är en debatt nu som pågor att en kortare arbetstid ska ge ett högre levnadsvärde och bättre hälsa. Dock så är det inte så enkelt, rapporterar dagens industri.
Extra länk till Financial Times: http://www.ft.com/intl/cms/s/0/c18430e6-fc0b-11da-b1a1-0000779e2340.html#axzz3VaqlNQhV
placera.nu, en stor nätsida om privatekonomi, rapporterar att bara var tredje svensk är helt självförsörjande. Med självförsörjande menas här att nettoinkomsten enbart består av inkomst från lön, näring eller kapital. Det var SCB som utförde undersökningen oktober 2006. En stark känsla som finns hos människan är känslan att vara fri. I Sverige är detta uppenbarligen inte fallet då bidrag är ett beroende. Detta var troligen också en anledning som alliansens politik fick mer gehör då de lovade att man fick behålla mer av vad man tjänade, vilket de har lyckats med.
Socialdemokraternas vanligaste upplägg i en argumentation är att framstå sig själva som den fattigas slagkämpe, som jämnar ut skillnaden mellan de rika och de fattiga. Frågan förstås, efter allt prat, är hur väl de lyckades? Enligt analysföretaget Inregia som gjorde en undersökning för Svenskt Näringsliv mars 2006, så är sanningen smickrade Faktum är att av alla länder i Europa så var bara Italien och Österrike sämre. Det är förstås förvånande då det har varit en mycket ambitiös fördelnings politik från socialdemokraterna. Den brittiska tankesmedjan Open Europe rapporterar samma sak månaden efter, att de fattigaste svenskarna var de största förlorarna under Göran Persson. Det nämns också i rapporten att Sverige används som ett skräck exempel.
Assar Lindbeck skriver debatt artikel att en maktväxling ligger i allas intresse. Han nämner tre viktiga skäl men sammanfattningsvis så kan man säga att det är lätt att fastna i samma spår när man får styra obehindrat. Han ger exempel på andra länder som har(hade?) samma problem och visar att det alltid behövs maktskiften. Fyra år, anser jag, är inte nog för att markera ett maktskifte. Socialdemokraterna nämner flera gånger att de ska ändra saker och ting tillbaka som det var om de får tillbaka makten, då anser jag att problemet är kvar. Jag vill också personligen lägga till en kommentar här att om det finns en absolut sanning i världen så är det "makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut". När Göran Persson låg stort efter i opinionsmätningarna valet 2006 sa han ändå att han "lätt" skulle vinna. Det anser jag är ett tecken på en människa som anser att han har absolut makt.
Financial times rapporterar den 15 juni 2006 att arbetslösheten är alarmerande hög. Man hänvisar till forskningar från Mc Kinsey som pekar på att arbetslösheten är 15%. Samtidigt pekade Regeringen att arbetslösheten var 5%. Detta tror jag var en av anledningarna till att en ny regering röstades in. Folket kände nog av att det var en mycket hög arbetslöshet, även om annat sades. Arbeten är en viktig förutsättning för en god ekonomi och även en god hälsa. Det är en debatt nu som pågor att en kortare arbetstid ska ge ett högre levnadsvärde och bättre hälsa. Dock så är det inte så enkelt, rapporterar dagens industri.
Extra länk till Financial Times: http://www.ft.com/intl/cms/s/0/c18430e6-fc0b-11da-b1a1-0000779e2340.html#axzz3VaqlNQhV
placera.nu, en stor nätsida om privatekonomi, rapporterar att bara var tredje svensk är helt självförsörjande. Med självförsörjande menas här att nettoinkomsten enbart består av inkomst från lön, näring eller kapital. Det var SCB som utförde undersökningen oktober 2006. En stark känsla som finns hos människan är känslan att vara fri. I Sverige är detta uppenbarligen inte fallet då bidrag är ett beroende. Detta var troligen också en anledning som alliansens politik fick mer gehör då de lovade att man fick behålla mer av vad man tjänade, vilket de har lyckats med.
Socialdemokraternas vanligaste upplägg i en argumentation är att framstå sig själva som den fattigas slagkämpe, som jämnar ut skillnaden mellan de rika och de fattiga. Frågan förstås, efter allt prat, är hur väl de lyckades? Enligt analysföretaget Inregia som gjorde en undersökning för Svenskt Näringsliv mars 2006, så är sanningen smickrade Faktum är att av alla länder i Europa så var bara Italien och Österrike sämre. Det är förstås förvånande då det har varit en mycket ambitiös fördelnings politik från socialdemokraterna. Den brittiska tankesmedjan Open Europe rapporterar samma sak månaden efter, att de fattigaste svenskarna var de största förlorarna under Göran Persson. Det nämns också i rapporten att Sverige används som ett skräck exempel.
Assar Lindbeck skriver debatt artikel att en maktväxling ligger i allas intresse. Han nämner tre viktiga skäl men sammanfattningsvis så kan man säga att det är lätt att fastna i samma spår när man får styra obehindrat. Han ger exempel på andra länder som har(hade?) samma problem och visar att det alltid behövs maktskiften. Fyra år, anser jag, är inte nog för att markera ett maktskifte. Socialdemokraterna nämner flera gånger att de ska ändra saker och ting tillbaka som det var om de får tillbaka makten, då anser jag att problemet är kvar. Jag vill också personligen lägga till en kommentar här att om det finns en absolut sanning i världen så är det "makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut". När Göran Persson låg stort efter i opinionsmätningarna valet 2006 sa han ändå att han "lätt" skulle vinna. Det anser jag är ett tecken på en människa som anser att han har absolut makt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)