Valet 2006, så var Sverige mitt under en högkonjuktur. Det gick bra globalt sett, världsekonomin har sällan varit så stark. Ändå så röstades de styrande bort och det blev ett maktskifte. Varför var inte folket nöjd med läget i Sverige? Jag tänker ta en blick tillbaka och försöka strukturera upp vad som inte var bra i Sverige efter tolv år med socialistiskt styre.
Financial times rapporterar den 15 juni 2006 att arbetslösheten är alarmerande hög. Man hänvisar till forskningar från Mc Kinsey som pekar på att arbetslösheten är 15%. Samtidigt pekade Regeringen att arbetslösheten var 5%. Detta tror jag var en av anledningarna till att en ny regering röstades in. Folket kände nog av att det var en mycket hög arbetslöshet, även om annat sades. Arbeten är en viktig förutsättning för en god ekonomi och även en god hälsa. Det är en debatt nu som pågor att en kortare arbetstid ska ge ett högre levnadsvärde och bättre hälsa. Dock så är det inte så enkelt, rapporterar dagens industri.
Extra länk till Financial Times: http://www.ft.com/intl/cms/s/0/c18430e6-fc0b-11da-b1a1-0000779e2340.html#axzz3VaqlNQhV
placera.nu, en stor nätsida om privatekonomi, rapporterar att bara var tredje svensk är helt självförsörjande. Med självförsörjande menas här att nettoinkomsten enbart består av inkomst från lön, näring eller kapital. Det var SCB som utförde undersökningen oktober 2006. En stark känsla som finns hos människan är känslan att vara fri. I Sverige är detta uppenbarligen inte fallet då bidrag är ett beroende. Detta var troligen också en anledning som alliansens politik fick mer gehör då de lovade att man fick behålla mer av vad man tjänade, vilket de har lyckats med.
Socialdemokraternas vanligaste upplägg i en argumentation är att framstå sig själva som den fattigas slagkämpe, som jämnar ut skillnaden mellan de rika och de fattiga. Frågan förstås, efter allt prat, är hur väl de lyckades? Enligt analysföretaget Inregia som gjorde en undersökning för Svenskt Näringsliv mars 2006, så är sanningen smickrade Faktum är att av alla länder i Europa så var bara Italien och Österrike sämre. Det är förstås förvånande då det har varit en mycket ambitiös fördelnings politik från socialdemokraterna. Den brittiska tankesmedjan Open Europe rapporterar samma sak månaden efter, att de fattigaste svenskarna var de största förlorarna under Göran Persson. Det nämns också i rapporten att Sverige används som ett skräck exempel.
Assar Lindbeck skriver debatt artikel att en maktväxling ligger i allas intresse. Han nämner tre viktiga skäl men sammanfattningsvis så kan man säga att det är lätt att fastna i samma spår när man får styra obehindrat. Han ger exempel på andra länder som har(hade?) samma problem och visar att det alltid behövs maktskiften. Fyra år, anser jag, är inte nog för att markera ett maktskifte. Socialdemokraterna nämner flera gånger att de ska ändra saker och ting tillbaka som det var om de får tillbaka makten, då anser jag att problemet är kvar. Jag vill också personligen lägga till en kommentar här att om det finns en absolut sanning i världen så är det "makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut". När Göran Persson låg stort efter i opinionsmätningarna valet 2006 sa han ändå att han "lätt" skulle vinna. Det anser jag är ett tecken på en människa som anser att han har absolut makt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar